15 augusti - 2 september (per nilssons logg)
Jag har åkt hem. Vill se om mitt eget hus och min egen by. Kommer tillbaka och håller kontakten.
Det är något med de svarta männen som bekymrar mig.
jag är hemma i mitt ursprungliga hem. Det har stått här orört och väntat på mig. Men jag är deprimerad. Fattar ingenting av tillvaron just nu. Vill inte möta en enda människa. Ligger på sängen och stirrar i taket.
De tror att de ska ta sig hit - det FÅR de inte! Hördu Sus Englund, du ska inte komma hit. Bli där du är!
Ovädret har väckt mig! Nu är det över. Efter hur många dagar? Och hur länge har jag varit här. Att jag överhuvudtaget lever är en gåta. Kan inte minnas att jag ätit eller druckit på flera veckor eller gjort något överhuvudtaget. Men jag lever - inte helt ensam i världen. Internet fungerar fortfarande
Tystnaden är om inte total så åtminstone näst intill. Allt är borta igen. Värre denna gång. försökte ta mig till vägen men den finns inte. Bara ödemark - raserade hus, bråte. Sitter i jeepen, har lite diesel kvar
Jag har irrat runt i skogen i flera veckor nu känner inte igen mig själv alls. Jag som alltid varit så rådig och beslutsam. Tror allt vände efter den konstiga resan till Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar