2 februari - 4 februari (sus logg)
Ny dag. Sovit och vaknat om vartannat. Jag lever. Men är inte bland de levande. jag är inte bland de döda heller. Är detta limbo?
- Sus Nu måste jag vara rationell. vaknade i natt och tittade på ljusen i fönstren mitt emot. har ritat en skiss over alla husen så som jag ser dem från min lägenhet och ritat in precis var det finns lampor som lyser. Så har jag koll på det i alla fall. den 2 februari 2010 kl. 06:30
SusTur att jag har min hund.
Legat som i dvala hela förmiddagen. Den omedelbara schocken och paniken har lagt sig, men min kropp är helt utmattad. Så tungt att bära alla frågor, ångest och sorg, vrede. Det är på tredje dagen nu.
- Sus Kan inte hoppa. Men hoppas. Hoppas att de kommer tillbaka. den 2 februari 2010 kl. 13:08
- Sus jag skulle kunna hopa från balkongen och göra slut på allt. Så fick ajg åtminstone en tillhörighet bland de döda. men det går inte. Vem tar hand om min hund då. Ska jag ta med henne i hoppet. Tänk om hon överlever. den 2 februari 2010 kl. 13:08
- Sus Så många frågor i huvudet nu. Varför alla utom jag. Är de andra räddade från jordens undergång. Eller är de utsatta för en katastrof som inte jag förstår. Kan jag verkligen vara ensam kvar, eller finns det fler ensamma själar där ute.den 2 februari 2010 kl. 13:10
Skakar av mig alla grubblerier. Måste göra upp en plan.
Om jag bara hade min familj
Har inte orkat ta något för mig på hela dagen. Nu snöar det igen, vinden viner runt huset. Ser hur snön yr i ljuset från gatbelysningen, den fungerar fortf... oj!!! Nu tändes ett ljus i ett fönster mitt emot!!!
TIMER!!! Det finns (fanns) folk som sätter sina lampor på timer. Jag hittade in i rätt lägenhet. Inte en människa där. På hallbordet låg två nyckelknippor. Den ena med bilnycklar och kanske en nyckel till garaget under huset - om jag har tur. Jag tog knipporna. Jag kan behöva en bil när snöstormen lagt sig. Nu är alla våra upptrampade spår igenblåsta. Konstigt att elen fungerar fortfarande.
Hur länge skall jag ha tillgång till elektricitet? Än så länge lyser alla lampor, finns det vatten och avlopp och värme. Jag har oändliga tillgångar till allt jag behöver av mat och kläder - men under begränsad tid. Vad händer när allt stannar? Vad händer med kärnkraftverken, vad händer om det blir överslag någonstans. Om saker börjar brinna, om det blir explosioner.
Blåsten har avtagit. Nu faller stilla snö. Gatlamporna lyser, det lyser i fönstren. Om nätterna känns det mindre ensamt. Som om det finns människor där inna i ljusen. Kan inte sova.
Vi gick ut på promenad i nysnön. Hunden vispade runt, körde nosen i snödrivorna och frustade glatt. Vi gick till maxi. Släppte hunden lös där inne, hon galopperade runt bland hyllorna försåg sig glatt av hundgodiset i lösvikt. Jag försåg mig med en ny dvd-spelare och lite skivor - måste titta på lite levande människor (så länge det går).
den 3 februari 2010 kl. 00:10
På vägen hem gick jag in i grannarnas lägenheter, de i min egen trappa. Vattnade deras blommor. Kollade vad som fanns i kylskåpen. Hittade ett par öl som jag tog med mig. Jever! Jättegott!
Tror att de där ölen gjort mig lite bättre till mods!
Klockan i köket har stannat!
Dagarna är värre än nätterna.
Tyckte mig se en rörelse bakom en gardin, kan vara en kvarglömd katt.
Känns som om jag vistas i ett framtida museum, som visar hur man bodde på 2010-talet. Grejer står kvar som om det bor människor, men allt är dött.
Annars har jag mest suttit hopkurad i en fåtölj och inte kunnat förmå mig att göra någonting alls idag.
Det var ju den där rörelsen bakom gardinen. Kanske en katt. Hur många katter sitter kvarglömda i lägenheter utan mat o vatten? kan ju inte ta hem alla om det är många, men i alla fall släppa ut dem och ställa fram mat.
Hoppade barfota ner i ett par stövlar och sprang ner för trapporna och tvärs över gården. Upp i nästa trappa. Hörde ett svagt gnissel. Lägenhetsdörren på glänt. Kom in i hallen. En morgontidning låg utbredd på golvet innanför dörren - LÖRDAG 30 JANUARI - ovanpå stod ett par rejäla damskor med broddar. Framför mig såg jag en blek varelse med stripigt hår. Och stora uppspärrade ögon. Vi stirrade på varandra!
Hjärtat gjorde dubbelslag i bröstkorgen på mig. Händerna skakade. Drog flera djupa andetag tills allt lugnat ner sig. Ställde av mig stövlarna på lördagstidningen och tog några försiktiga steg in i köket. Allt såg prydligt ut. Rutig duk på bordet, kopparformar på väggarna. En klocka tickade. Tassade försiktigt vidare in i rummet innanför köket. Det måste varit där jag skymtat den där katten.
Så såg jag en snabb skugga över golvet. Katten?
Ett skrik rev sönder tystnaden. Inte fasen var det en katt jag sett röra sig i fönstret.
Två stora feta jäkla råttor!!!
Det hade räckt med en liten mus - men råttor, TVÅ STYCKEN. For ut ur lägenheten ner i trappan ut på gården - barfota i snön - stannade till en stund och kände på kylan. Ögonen sökte sig upp mot mina egna fönster, ville vinka på vovven som brukar stå där och spana så fort jag går ut. Men det fanns ingen hund där uppe ...
Gode Gud! De får inte ha tagit min lilla vovve också! - Hysteriska tanke, men jag kan inte klara mig utan henne, det skulle vara förfärligt, tomt ensamt.
Hunden låg lugnt och snusade i skönaste fåtöljen där uppe. Oftast är det hon som svassar runt och viftar på svansen och blir överlycklig när vi möts. Men den här gången ... hade jag haft svans hade jag slagit rekord i viftning. Vi är flockdjur i en väldigt liten flock just nu. Ska aldrig mer lämna henne ensam. Tänk om hon verkligen försvinner hon också!
Viktigare fråga just nu: Vad gör jag om det blir råttinvasion i huset?
Torsdag, femte dagen. Solen skiner. Himlen är blå. Taljoxarna tsitsituar i buskarna. Och vi har hittat en PLOGBIL. Motorvägen har förvandlats till härligt promenadstråk för stadens enda kvarvarande lilla flock; vofsan och jag. Vofsan springer rundor i snön så det ryker om det, rumpan i vädret, svansen rakt upp, nosen frustande nere i snön. Emellanåt sätter hon fart efter någon kanin.
Tror vi gick flera kilometer. Så stod den där, plogbilen, ensam och övergiven med startnyckel i tändningslåset. Precis vad jag behöver! Fick igång den. Vet knappt hur, provade mig fram: Många knappar o spakar och reglage. men nu har jag plöjt undan snö så det sprutar om det. Nästa steg blir att hitta en bra lastbil - kan jag lära mig att köra så stor bil?
Har också hunnit en runda på stan och provianterat. Varma och praktiska kläder från friluftsbutiken, stormkök, ficklampa, massa batterier. vattendunk. Måste börja ladda upp. Strömmen kan försvinna när som helst. Sitter hemma nu och planerar. Måste hitta ett lämpligt högkvarter.
Sus EnglundSökes: Hus med solceller på taket, eget vindkraftverk, egen brunn och eget avlopp. Utrustat med kaminer och vedspis.
Guldsmedsaffärer, modebutiker, prydnaddspryttlar-affärer, har ingen marknad i mitt och vofsans samhälle. Vi behöver praktiska saker. Helst icke-elberoende sådana.
Om bara ungarna var här! så skulle vi kunna leva gott tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar