16 - 20 april (Sus logg)
Nu vet jag vilket år vi hamnat i! Det är så konstigt. Men jag minns berättelsen från vår granne som vi hade på den tiden då hela familjen fortfarande bodde i det här huset. Jag såg hela berättelsen idag på nära håll. Det är kusligt och märkligt på samma gång.
Vaknade i morse av att det var ovanligt kvavt och varmt. Tösen skötte om djuren medan jag rensade lite i trädgården då den första åskknallen kom. VI skyndade att göra allt färdigt, sedan har vi suttit inne hela dagen under ovädret. Åskan har kommit och gått under hela dagen. De andra människorna har haft brått och skyndat sig ute i markerna. mjölnaren och drängarna avslutade sitt arbete tidigt och försvann sedan.
Jag kunde se in till grannen. Den lille pojken satt i sin fars knä i gungstolen då åskan med en fruktansvärd explosion slog rakt i vår kvarn och satte eld på den.
Både jag och tösen sprang ut och drog fram vattenslang och grejer för att försöka släcka elden men det kändes lönlöst. Andra människor i byn kom så småningom springande för att försöka hjälpas åt med släckningen. De bildade kedja och hivade vatten mellan sig och sedan på elden.
Jag och tösen gjorde liksom ingen nytta - nästan som om vi inte fanns. Och de andra lyckade inte heller få riktigt bukt med elden. men mitt i värsta kaoset började de första regndropparna falla - stora tunga droppar. Och regnt har hindrat elden från att sprida sig.
Mitt under det värsta infernot la jag märke till hur kvarnens vingar snurrade fort fort av värmen som fick luftströmmarna att stiga uppåt. Det blev som en sorts déjà vu och rent reflexmässigt vände jag blicken mot grannens fönster. Och där inne satt de, den lille pojken på sin fadersknä i gungstolen och tittade ut på kvarnen och branden.
Min granne, då vi när bodde här i huset för flera år sedan, berättade för oss om hur han mindes när han fem år gammal satt i sin pappas knä och tittade ut hur kvarnen brann. Han berättade att vingarna innan de föll av, gick runt runt väldigt fort av värmen från elden. Den gamle mannen dog några år senare.
Men han sa att det var år 1921 då kvarnen brann och han såg det där från fönstret.
Men han sa att det var år 1921 då kvarnen brann och han såg det där från fönstret
Tösen talade idag. det var så ovant att till och med hunden hoppade till. Inte nog med det, det hon sa var intressant. Hon sa" de svarta männen vill att vi ska dela med oss av vår kunskap till folket så att inte samma misstag görs om igen!"
Sen sa hon inte ett ord till. Hennes röst var behagligt djup men lite hes. Men vad menas. Just nu känns det som om de andra besitter kunskap som vi gått miste om någonstans på vägen.
Sen sa hon inte ett ord till. Hennes röst var behagligt djup men lite hes. Men vad menas. Just nu känns det som om de andra besitter kunskap som vi gått miste om någonstans på vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar