25 mars - 15 april (Sus logg)
Det var i skymingen, strax efter klockan sex. Först hörde jag bara liksom råmanden på långt håll. Så kom ljuden närmare. Och jag såg kossor på vägen. De drevs framåt av några kvinnor i kjolar och tjocka strumpor, ylletröjor och sjaletter. Sen bara försvann de igen.
Så gick jag in i grannhuset - det som Per bor i, för att titta till det. Det såg inte ut som jag mindes där inne. Har absolut för mig att det var parkettgolv i vardagsrummet. Nu var det plankgolv. Breda plankor. Skurgolv! Jag hörde ett knarrande läte i huset och såg att en gungstol stod o gungade. Ingen satt i den men sitsen var uppvärmd i det i övrigt ganska kalla huset.
Konstigt nog känner jag mig inte alls rädd längre, eller orolig. Men om inte Per vänder hemåt nu blir han nog borta längre än han räknat med!
Dags att sova!
Dags att sova var det sista jag skrev. Konstigt. Jag har sovit, verkligen sovit. Hur länge? Det känns som en evighet. Vaknade för några timmar sedan. Så varmt det blivit! Alla träd och buskar har knoppar. Det växer tulpaner och påskliljor i rabatterna. Gräset på marken är friskt och grönt. Gick en promenad med hunden. Plockade en stor bukett vitsippor och blåsippor - ja, faktiskt! Båda sorterna samtidigt!
Men det fanns ju inte minsta lilla vårtecken när jag somnade. Då var allt lergrått och trist. Vad har hänt över natten? Per om du läser detta; hur är det i stockholm?
Lilla Evakossan har blivit väldigt rund om magen. Nu blir det säkert en kalv vilken dag som helst!
Helt förundrad över denna dag. Solsken. Blå himmel. Varmt. Grönt gräs. Tösen har legat ute i solen och blivit fräknig. Hönorna har spatserat runt på gräsmattan och kacklat med varann. Och värper gör de och vi har ätit äggtoddy. Men landsvägen har blivit en smal grusväg. Människor har kommit och gått där ute. De verkar glada. Men vi får inte kontakt - det är som om det finns en genomskinlig mur mellan oss och dem.
Antikhandlarens bod har blivit en lanthandel.
Samtidigt som tiden förflyttats framåt till en varmare tidpunkt tycks den ha förflyttat sig bakåt nästan ett århundrade.
Vår fina kvarn har blivit fantastisk. Den har fått balkong runt tredje våningen - runt om hela; ett holländskt tak och vingar. vet inte varför jag inte upptäckt det själv. det var tösen som såg det först. "Titta" sa hon och pekade. Hennes först ord faktiskt, på hela tiden.
Så vi är flyttade tillbaka i tiden till början av 1900-talet - tror jag! Fast inte allt, Internet fungerar fortfarande. Och hela vårt hus har kvar allt som vanligt i övrigt. Hos grannen - huset som Per utnyttjat, finns en ung familj. Om kvällarna sitter en liten pojke i sin fars knä och gungar i en gungstol. - Det ser åtminstone ut så genom fönstret, men man ser det lite otydligt!
Det händer så mycket att jag knappt hinner skriva om allt. Hinner knappt skriva alls. Vilken veckodag är det? vilken månad? vilket år? Jag har ingen aning, jo, månaden är nog april, eller maj. Det är riktigt varmt ute nu. Går barfota i gräset om dagarna.
Tösen börjar bli solbränd. Hon är inte heller så mager längre. Och kossan, hon är verkligen inte mager. Riktigt rund om magen - undrar när det ska bli kalvning? Här är mycket på gång. Undrar varför inte Per hör av sig? Men han kanske också åkt bakåt i tiden. Hans dator kanske har lagt av ... vad vet jag!
Nu ligger katten hos hunden och spinner framför kaminen. Dags att sova. Det är rofyllt. Jag undrar om jag kommer att få någon kontakt med människorna som rör sig här i byn. De verkar i alla fall inte farliga.
Per Nilsson, skönt om du kommer hem igen. MÅste få prata med någon om vad som händer! Tösen har visserligen sagt ett ord igår. Men det har du kanske redan läst. Kvarnen har fått vingar och hon sa "Titta". Ditt hus är annorlunda och bebott av andra. Du får bo hos oss istället.
Det känns som om det är dags att så, för att ha att skörda sedan. Jag är ingen jordbrukare, är inte alls bra på sådant. Hoppas Per kommer hem hit, han kanske är bättre på det.
Vissa gårdar i byn står övergivna precis som förut. Där finns fortfarande dieselpumpar och andra saker som man kan behöva. Andra hus och gårdar har blivit bebodda av människor från en annan tid - tycks det.
Kvarnen används. Vingarna går stadigt runt, runt. Folk springer ut och in med säckar. Men de kommer aldrig fram tilll huset - bara till kvarnen. jag hjar inte lyckats reda ut vilket år det är ännu runt omkring mig
ser nu när jag tittar tillbaka på mina inlägg här att det enligt internettid i alla fall är april nu. Jag skrev den 25 mars "Snart dags att sova" . Nästa morgon när jag vaknar är det den 9 april. Vi tycks alltså ha sovit i två veckor. Allt är egendomligt.
"Gilla läget" skrev jag precis i en kommentar till Per Nilsson. Men så är det. Vi har förlorat allt. Om vi inte gillar läget utan grubblar och funderar för mycket mister vi fotfästet helt - utan minsta förklaring. Tids nog skall allt bli uppenbarat - hoppas jag!
Sitter på verandatrappan i solen med min laptop. Tösen ligger i en vilstol och läser gamla veckotidningar som hon släpat hem. Mina hönor kuttrar bredvid mig. Katten ligger utsträckt uppe på muren, kossan betar framför oss och hundens vispar omkring och jagar hennes svans. Rena idyllen alltså. men ...
... men ... Vad pågår egentligen? Utanför vår värld. Jag ser en annan värld. Vårsådden är igång på fälten. Inne hos grannen jobbas det med att fördigställa verktyg. Deras lille pojke tultar omkring i trädgården. Hjälper till med enklare handräckning, tycks det som. I kvarnen är det fullt arbetsliv. mjölnaren ropar och skriker, drängarna springer omkring med tunga säckar.
Det gnisslar om de gamla kedjorna - hissanordningen i kvarnen. Det bankar där innifrån - ett rytmiskt dunkande från någon maskin. Vingarna går runt. Det är kullersten framför kvarnen. Det är som att vara med i en film - vara med, utan att delta!
Vilket väder. Varmt och kvavt. Är detta bara april? Det är som om det är åska i luften! Bara det inte blir som åskvädret i vintras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar