Dag fyra av oväder. Hur länge har jag varit ensam nu - börjar få problem med tideräkningen, drygt två veckor. Mitt förra liv är oändligt långt borta. Tid kan inte bara räknas i dagar timmar minuter. Tid handlar om upplevelse. En minut kan innehålla oändligheten.
Ovädersdag fem. Det blåser inte. Men snön faller tätt. Det är bra - tror att stan brinner. Kommer ingenvart för all snö. Jobb nog att skotta en gångväg mellan huset och garaget. Fast här vet inte hur länge.
Stilla vackert snöfall. Ingen vind. Letat efter skidor. Fann inga hos de närmaste grannarna. Men tog mig in i en av de finare villorna i byn och hittade en fin uppsättning vintersportgrejer i deras källare. Kunde inte låta bli att nyfiket snoka runt i hela villan. Lite kusligt och lite intressant att se insidan hos dem med fin fasad.
Men breven är från den tid då hon fortfarande var en ung kvinna - sent trettital. Sirlig handstil, tunna streck formade av reservoarpenna. Mannen som skriver verkar förälskad.
Jag kände de flesta här i byn för fem, sex år sedan. En del dog under åren som gått. Nu är alla bort. All snön har gjort att jag inte lyckades ta mig in till stan. Men dagarna har fördrivits med nyfikna besök i hus och gårdar - i människornas hemliga rum. Kommer de en dag tillbaka? Jag lägger allt tillbaka på samma plats igen. En liten by som denna innehåller många berättelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar