Vaknade i morse efter lång drömlös sömn. Tittade ut. Har inte på hela dagen kunnat sätta fingret på vad, men något är det som är alldeles annorlunda. Något med träden kanske. Men inga vårtecken, inga knoppar, ingenting sådant. Men något med grenarna ... kanske ... och marken känns annorlunda - kanske gropigare, vet inte ...
den 21 mars 2010 kl. 21:59 · ·
Vi har i alla fall jobbat på här hemma. Skött om djuren - burit hö, halm vatten. Sett över alla förråd av ved, mat, dricka, bränsle, vattenreserv. Allt verkar vara i gott skick. Eva kossan mår bra, men nu syns det att hon verkligen är dräktig.
Vaknade för en stund sedan av något främmande ljud, ett gnissel och liksom klapprande samtidigt. Tittade ut, men såg inget. Jo, annorlunda: blekare färger, gråtoner. Lerigare på något vis.
Fågelsången som börjat lite trevande har kommmit alldeles av sig. Alldeles tyst är det. Och skumt, ja, nästan mörkt men inte som på natten - mer som solförmörkelse. Och nu när jag ser ut genom fönstret ser jag ett svagt sken inne hos grannen - huset där den gamal damen bodde.
Tror jag ska ta med hunden o tösen på promenad, så får vi se efter vad som refleteras där i fönstret.
Det lyste svagt innifrån damens hus. Och i fönstret skymtade ett kvinnoansikte förbi, men det gick så snabbt så jag vet inte om jag bara inbillade mig. Men jag tror tösen också såg det, hon slog ut lite med handen och tog ett lätt tag i mig, men släppte omedelbart - hon som i vanliga fall är rädd för beröring. Det var ett ungt kvinnoansikte vi såg, fast liksom gammalt på samma gång.
Vi knackade på, och gick sedan in i huset. Det fanns ingen där. Och det lyste inte länge när vi kom in, men man kunde förnimma en svag doft av fotogen.
Hunden sniffade ivirigt omkring i det gamla köket. ... Och nu när jag skriver det så hajar jag till ... Det var något mer där borta som kändes egenomligt: Det gamla köket! Köket var väl inte gammalt förut???
Jag känner en kall vindpust genom rummet. Håret reser sig på mina armar. Vad är det som händer ...
Precis vaknat. Det är ljust ute. Nu verkar allt vara som vanligt igen. Jag inbillar mig en massa saker. Det kanske är normalt, allt är ju egentligen onormalt i alla fall - med alla som försvunnit.
Och så utan vidare kom det två hönor trippande här mitt på förmiddagen, ivrigt kacklande med varandra som ett par skvallertanter. Tydligen fann de vår veranda tilltalande, för där har de slagit sig till ro nu. Flocken växer: Sju stycken, eller åtta om man ska räkna in Per också.
Det är vid skymningstid det händer. Så verkligt och ändå overkligt. Allting blir annorlunda men samtidigt liksom likadant i annat ljus. Och jag ser människor. En kvinna i sjal kom gående på vägen utanför huset. Hon såg inte åt mitt håll. Bak sig drog hon en kärra med ved.
Kvinnan gick lätt böjd som en äldre kvinna, men hon såg inte gammal ut - kanske i trettiårsåldern. Hon försvan in på en annan väg. Jag försökte springa efter henne men då var hon försvunnen.
Träden förändras också i skyningen. Grenarna sträcker sig liksom annorlunda och det ser ut som om dungen innehåller fler björkar än på dagen. Och häcken mot gatan verkar högre men glesare. Tösen ser det också, men hon blir rädd. Hon vägrar gå ut i skymningen utan kryper ihop i sin sovhörna vid kaminen.
Vaknat mitt i natten. Det var hunden. Hon sprang upp, ställde sig mitt på golvet, stirrade rakt ut mot något i mörket, reste ragg och morrade. Så brukar hon inte göra. Nu sitter jag och lysssnar på nattens ljud. Hör gnissel som av hjul som går runt.
På morgonen känns det mesta normalt - så normalt det kan bli i en onormal situation. Har pysslat om djuren. Inrett verandan till de två hönorna. Släppt ut kossan lite i solen. Hunden blev väldigt lekfull och försökte jaga henne runt i trädgården. Katten ligger på verandaräcket och värmer sig i den bleka vårsolen. Inga andra vårtecken synliga.
Börjar förstå - nej inte förstå men ana - men tanken är svindlande. Det kan inte vara så, men varför inte? Kan alla försvinna på en gång så kan väl detta hända. Allt är ju ändå omöjligt. Och ändå sker det. Per Nilsson måste ta sig tillbaka innan det är försent om allt är som jag tror.
SENASTE HÄNDELSERNA
Har skrivit "Per! Åk hem innan det är för sent!..." angående din status
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar