Stan fanns där mitt i snön som svarta sotiga huskroppar. Centrum och industriområdena har brunnit; rök och sot, blandat med snösörja. Sjukhuset är till hälften nerrasat. Elden pyr fortfarande i ruinresterna. Vet inte vad som hände, måste ha varit åskan.
Flera fönster i hyresfastigheterna har tryckt ut. Min lägenhet har klarat sig, men huset är sotigt - randigt av sot och vatten. Det var alldeles tyst i stan. några fiskmåsars skränande, det var allt. Men det hände något oväntat.
Tyckte absolut att jag såg fotspår.
Fotspåren ledde in i ett hus i innerstan, det hade brunnit i det - i andra änden. Men delen där fotspåren försvann in stod kvar. Jag gick in i huset. Smög mig upp förtrapporna, gläntade in i alla lägenheterna och ropade - inget svar. Skulle precis gå tillbaka igen då jag hörde en rörelse.
Längst in i en mycket kall lägenhet, invirad i täcken och filtar satt hon.
En liten tjej, kanske 17, 18 år. Hon sa ingenting. tittade på mig med mörka ögon. Piercad i läppen, näsan, ögonbrynet. Svarta hårtestar. Alldeles blekt ansikte. Tunn och mager. Armarna lindade runt kroppen, hopkrupen.
Svarade inte på tilltal, men följde med utan motstånd till scanian.
Nu är vi fem i flocken: Jag själv, en hund, en katt, en kossa och en lite människa som inte talar!
Idag har vi inte gjort något alls. Livet där ute är fruset igen. Jag har mest passat upp min lilla grupp. Tösen har fått varm choklad och nybakade bullar. Hon sitter vid kaminen med katten i knät. Hon talar inte.
Tösens mörka ögon följer mig. Hon säger ingenting. Men jag ser att hon lyssnar när jag pratar med henne. Hon är så liten och tunn. Jag får inte röra henne - nuddade lätt vid hennes axel och hon ryckte till som ett förskrämt rådjurskid. Men katten får ligga hos henne och voffsan kan lägga sitt huvud i hennes knä. Då stryker hon lätt över hundens huvud.
Hon är duktig med djuren. Tyr sig till dem. Hjälper mig att bära halm, hö, vatten till vår lilla kossa. Hoppas att kossaeva verkligen är dräktig. Längtar efter riktig mjök - inte bara torrmjölk.
Önskar bara att tösen ville prata, berätta vad hon varit med om. Vad hon heter. Men jag har blivit van vid att prata utan att få svar. Djuren säger inget och nätet är tyst. Jag ställer frågor men allt runt oss är tyst.
Damen med toppluvan bode längst ner på gatan. Hon var lite förvirrad. En gång kom hon alldeles förtvivlad och knackade på hos oss - vi var tvungna att hjälpa henne för hennes far ville gifta bort henne med en man hon inte ville ha. Damen var över åttio! Nu har jag varit i hennes bostad, sett hennes liv i fotoalbum. En globetrotter och cirkusartist! Hon red på hästar. Kuskade runt i färgglad husvagn.
I cykelverkstaden bredvid bodde en ensam, tystlåten ung man. Han hälsade alltid, men pratade inte mycket. Inte alls faktiskt. Han har lämnat en fin bostad i allmogestil. Pärlspontade väggar. Takmålningar. Vackra ljusa möbler. Rena fina trasmattor. Bonader vävda i olika tekniker. Broderade dukar på borden. Kopparformar på köksväggen. Och klockor. Klockor med lod. Klockor utan lod. Ett gökur.
Grannen bredvid oss, vars garage jag gjort till ladugård, var en familj med tre småbarn. Tydligen hade den äldsta hunnit flytta hemfrån. Hon som var så liten då. Som kom in till oss och lånade "littapåsar". Nu är hela familjen borta. De drömde om en resa tillsammans. Långt bort. Den resan har de fått göra nu - vart?
Alla dessa människor, allt detta liv, alla tankar, hemligheter. Nu är de borta, men spåren finns kvar. Jag ser dem, läser, tittar på bilder och saker, minns och kan berätta vidare - men för vem? Utom tösen, hunden katten och kossan?
Domherrar, tagoxe, blåmes. De har alla hittat vägen till mitt fågelbord. Har de sett vad som hänt tro? Har misen sett, kossan Eva?
Tre veckor kan jag räkna nu. Känner att jag långsamt förändras. Anpassar mig till en ny verklighet. Gud, tro, religion, dogmer. Vilka betyder något, vilka var bara tomma ord? Allt omprövas.
Har sovit en timme. Vaknat av TANDVÄRK. Vad gör jag om det inte går över??? Kan man själv knacka ut en ond tand? Hittade några värktabletter, men har inte alls tänk på att man kan bli sjuk. Måste nog försöka ta mig in på ett apotek i morgon. Hoppas att det inte snöar i natt.
Lång orolig natt. Somnade framåt morgonen. Har precis vaknat igen. Alldeles tyst i huset. Var är de andra?
De satt allihop ute i ladugården. Jag borde rensa taken från snö. Men hur? Vill inte klättra omkring högt där uppe. Kan knappast skicka upp tösen heller. Vi gör något kul istället: Projekt "Spola isbana i trädgården". Skridskor finns det massor av i byns olika hem.
Sen måste jag ta mig in till ngt apotek, som inte brunnit ner.
så har vi slösat med vatten och bränsle, bara för nöjes skull. Hoppas på en fin isbana i gengälld. Nu ska vi baka bröd i kaminen innan jag far iväg till apoteket. Tanden värker fortfarande.
sådär, fina brödkakor i ugnen nu. Vi har det riktigt bra! Egentligen. Försöker att inte grubbla över var de andra är, ungarna. Finns de någonstans? Får ont i hela kroppen när jag tänker tankar som jag inte vill tänka. Ser på tösen. Vad tänker hon? Hon gör det jag ber henne om, och lyssnar. Men säger ingenting. Och är fortfarande en aning skygg.
Fortfarande tandvärk. Men har varit på apoteket. Branden i stan har lagt sig. Men det luktar fortfarande rök. Det gick att ta sig in på apoteket vid sjukhuset, trots att byggnaden var brandskadad. Nu har jag plockat på mig en ordentlig första hjälpen-utrustning. Och en massa piller: Vitaminer, penicilin, värktabletter och salvor, allergimedel, hostmedicin, och en hel del som jag inte har en aning om vad det är.
Tösen var ensam hemma med djuren medan jag var iväg. Hon verkade orolig när jag kom hem. Elden i kaminen hade slocknat. Hon hade inte gjort något åt det. Men när jag är hemma är hon duktig på att hjälpa till med allt jag ber om.
Nu ska vi sova. I morgon blir det invigning av isbanan i trädgården.
Skridskoåkning. Isbanan blev riktigt fin. Vi har åkt, ramlat, skrattat. Voffsen har sprungit rundor, kasat runt, hoppat jämfota försökt bita i isen. Till och med tösen har skrattat och fått lite färg i ansiktet. Men talar fortfarande inte. Nu sitter jag inne och kollar nätet. Fler hemsidor har försvunnit, men både polisens och försvarsmaktens ligger fortfarande ute.
Kan inte släppa tanken på det där militärlägret ute på fältet. Så himla svårt kan det väl ändå inte vara att köra hem en pansarbil full med bra grejer. Vet ju inte vad som är att vänta av den närmaste framtiden. Beredskap är bra.
Skött om kossan, sett över livsmedelslagret, fixat med vatten, städat och fixat lite. Varit ute en sväng på isbanan. Sitter och löser korsord i några gamla veckotidningar från grannens. Tösen sover, hunden snarkar, misan spinner. Dagarna går långsamt. Det är som om vi bara väntar. Väntar på vad?
Tösen har dåligt med kläder. Hon är så liten o tunn, så de hon fått av mig är för stora. Så jag skickade iväg henne till grannhusen att söka rätt på ordentliga kängor, byxor, tröjor och jackor. Och visst, hon hittade kläder - men särskilt förståndiga val har hon inte gjort. En tunn midjekort skinnjacka, fåniga små högklackade skor, några korta svarta kjolar. Tights.
SENASTE HÄNDELSERNA
"Det ÄR sant" i Per Nilssons status.
Herregud, jag har fått en vänförfrågan! Så det fanns en till där ute!
SENASTE HÄNDELSERNA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar