Helt utmattad efter en slitsam kväll och förmiddag.
Måste vila lite, har fått upp värme i huset allt är lugnt igen.
Sus fick ett svar av spåkulan:
Ligg inte för länge och dra dig. Du behöver komma igång. Bara du startar kommer du att lösa en massa problem.
Prova du med: Ta reda vad spåkulan har att säga om dig.
Sådär ja. Känner mig tillräckligt utvilad nu för att ta itu med släpeländet på lastbilen, men först om gårkvällen.
Fick alltså för mig att alla kor och grisar och så vidare kanske fanns kvar i en massa ladugårdar. Så jag for iväg i den gamla volvon som stod i mitt garage (nye husägaren hade alltså en volvo 745 i garaget) Pålitlig bil, den startade efter några försök. Men ... tänkte inte på att det är oplogat upp till gårdarna.
Bilskrället körde fast i snön, som tur är redan vid den närmsta gården ca 1km hemifrån. Fick gå hem och hämta lastbilen och rep. Har kanske inte nämnt att jag fortfarande kör omkring med släpet på lastbilen bara för att jag inte har en aning om hur man kopplar loss det.
Jag har fortfarande inte lär mig backa med scanian. Nu var jag tvungen. Och jag krickade runt och vred hit o dit, livrädd för att hamna i diket och det tog minst en timme innan jag kom rätt och då var jag så frustrerad att tårarna sprutade. Och samtidigt tänkte jag på att här gråter man över en förbaskad lastbil. Och inte en enda gång har jag gråtit över den verkliga katastrofen.
Nåväl lyckades få hem hela ekipaget - med vovlvon kasande längs bak. förstår nu inte varför jag inte dumpade volvon, finns ju massor av bilar i byn. for iväg igen med lilla plogbilen. Och nu är vägarna till alla lantgårdar runt byn plogade. Lantgårdarna förser mig förresten med diesel.
Första gården: Gick in i ladugården. Kallt och tyst. Inga djur. Tomma bås, lite halm och hö och redskap. Men det fanns mjölk kvar i tanken. Tappade upp lite, vet inte om den är drickbar - snart två veckor gammal, men det hade i alla fall inte frusit. Precis när jag skulle gå igen hörde jag hur det prasslade i halmen.
Andra gården: Likadant. Tomt och övergivet. Inga djur. Kändes som en lättnad, men körde vidare till alla gårdarna runt omkring byn och fick samma resultat. Vid elvatiden (jag har ingen klocka och är inte så säker på klockslag) bestämde jag mig för att nu får detta bli sista gården jag inspekterar. Lika tomt där som i de andra gårdarna!
Men jag tittade runt lite på gårdsområdet med ficklampa. Tittade in i boningshuset, välstädat, Strykbrädan framme i storstugan, en stor korg med ren tvätt. Lite råkallt. På väg tillbaka till plogbilen i mörkret tyckte jag att jag hörde steg alldeles bakom mig.
Vände mig om och lyste med lampan. Och såg två lysande ögon där mitt i mörkret. Ville först bara springa därifrån men fötterna kunde inte röra på sig. Någon, något stod där i mörkret och glodde på mig!
Jag gick närmare. Ögon blängde på mig. Och jag gick ännu närmare.
Och varelsen stod kvar. Och varelsen var en livs levande KOSSA.
SusJag kunde gå fram till henne och hon slickade min med sin sträva tunga. Och hunden som hela tiden stått vid min sida började fara runt och skälla och hoppa. Ledde in lilla kossan i ladugården i ett bås. Tog fram halm och strödde under henne och ett stort fång hö till henne att äta och en stor hink med vatten - att inte rören frusit!
Det var gårdagen det. Hunden och katten som jag tog med hem har farit runt här hemma nu, jagat varandra, ja det har varit ett himla liv, men nu ligger de båda två och blänger mot varann.
SusI förmiddags tog vi en långpromenad till kossan. Mockat och gett henne mer hö och vatten. Hon är så snäll och det känns så skönt att luta sig mot hennes stora varma kropp. Planen nu är att ta med henne hem, men måste först ordna en skön plats för henne i kvarnen. Ska köra hem halm och hö och lite redskap för skötseln. Men måste först bli av med det där extrasläpet på lastbilen.
Hon har fått namnet Eva. Kanske inget ko-namn precis men tycker det passar på henne, Eva betyder väl liv?
Känner mig glad över att flocken blivit större. Nu är vi fyra.
Så, då är äntligen släpet bortkopplat. Det var ju bara att koppla bort de där slangarna och slå upp sprinten. Men det satt väldigt hårt. Nu har jag kört hem en massa halm och hö också.
Detta är nog första dan som jag känt något som liknar glädje. Att ha fått både katt och ko i flocken är fantastiskt. Så tänker jag på att det kan finnas fler övergivna djur, men får helt enkelt hoppas att det finns fler människor också, som kan ta hand om dem. Jag får göra det bästa av min lilla plats på jorden, mer kan jag inte.
Klockan är inte mer än nio ca. Kanske jag ska ta hem min lilla kossa redan ikväll?
Just hemkommen från långpromenad. Vovven och jag hämtade hem vår lilla kossa. Hon gick snällt med oss. Tror att det är en liten jerseyko. Har installerat henne i grannens garage, det kändes mer ombonat än vår kvarn o lika nära. Jag misstänker nästan att hon är dräktig. Nu blir det till att bära mycket vatten om dagarna.
Firade tillökningen av flocken med lite rött vin från källaren
Sus fick ett svar av spåkulan:
Du är arbetsam och tålmodig. Det är bra egenskaper. Det är inte heller fel att unna sig något extra då och då. Du behöver semester. Hoppa över städningen i helgen.
Har monterat loss grannens BADKAR och släpat ut i garaget till Eva, kossan, och dragit fram en slang från vattenutkastet - grannens brunn fungerar bättre än min. Funderar på ett bra sätt att dra vattnet ända bort till mig. men det får bli en senare fråga ska ta en tur till maxi och proviantera lite - och kolla läget i stan
Stan ligger kvar som tidigare. Mörkt i alla fönster. Maxis reservaggregat har nog precis lagt av. Kallt i affären, ingen ledbelysning. Allt i frysdiskarna var fortfarande fruset, men nu gäller det att handla; vad av frysvarorna orkar och kan jag ta hand om? Blir det riktigt kallt i hela varuhuset så klarar det sig ett tag till, men sen ... hur härsket kommer allt att bli?
Lastade ut en del köttvaror och fryst färdigmat Tog med mig en massa flak med konserver. Tog kex, skorpor, knäckebröd, kaffe, te. Lastbilen rymmer mycket även utan släpet. Till sist så gick jag för att hämta lite mer för att hålla värmen hemma, mattor, täcken, filtar och smågrejer som vantar och halsdukar och några mössor. På golvet vid vantstället låg ett par begagnade skinnhandskar i herrstorlek.
Nu måste jag ordna mitt varulager här hemma.
Det känns väldigt kallt och rått ute. Eldar upp så mycket värme jag kan här inne. Använder förresten halva vardagsrummet till vedförråd - så slipper jag gå ut för att fylla på lagret. Kossa Eva har det bra ute i garaget. Kissemissen ligger gärna ute i halmen hos henn. Jag och hunden trängs framför kaminen - tror det drar ihop sig till oväder.
vinden tilltar, vi håller oss inomhus ikväll. Synd bara om Eva, men jag kan bara inte ta in en ko i vardagsrummet. Katten, kallar henne, eller honom, Misan, ligger också här inne nu och spinner. Och voffsan far omkring och leker med vedklossar.
Vinden viner runt husknuten. Snön lägger sig i drivor. Alla spår av liv är bortsopat igen. Vi håller oss inomhus. Ägnar tiden åt att spana på nätet, någonstans ska jag hitta någon som fortfarade skriver och uppdaterar. Men världen krymper, fler och fler hemsidor släcks ner.
Sus fick ett svar av spåkulan:
Glöm gamla historier. Nya kapitel håller på att ta form. Låt din önskan bli ditt mål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar